Understand me.
Jag har förstått att många tycker att min blogg är väldigt flummig och konstig. Jag kan på ett sätt förstå varför. Om man inte känner mig kan det vara lite knivigt med att förstå varannan mening svenska varannan engelska. Mina vänner har härdats, dom känner mig bättre än vad jag känner mig själv och har på senaste tiden börjat förstå (och acceptera) mitt hemliga (och heliga) språk. Att jag sen tycker det är roligt att driva, klanka ner och ironisera (är det ett ord?!) saker och ting är en annan femma. Jag är bara så himla trött på alla bloggar som handlar om ”dagens outfit” och diverse tråkiga vardagssaker som folk håller på med om dagarna. Jag förstår verkligen inte. Tanken med min blogg var (och är) alltså att försöka släppa loss och konfrontera alla flummiga känslor och tankar som gömmer sig längts in i alla Svenne- trista själar. Helst av allt vill jag säga saker som folk tycker är konstiga och onormala fast på ett positivt sätt. Vet inte om jag har lyckats att provocera er tillräkligt, men en dag hoppas jag på att det kommer finnas 100 kommentarer som slaktar mina tankar och åsikter. That is what I really want. Och att man sen kan känna igen sig, hålla med eller vara helt emot vissa saker som jag skriver om. It is up to you. Jag kan bara vara mig. Och dagen ni ser att jag laddar upp en seriös bild på en ”dagens outfit”, hate me tenderly.
Big Love.
